Hur väljer man ett bra namn?

Vanligt ger namnsdag i kalendern, ovanligt känns speciellt och utvalt. Tur att det finns andranamn som man kan fira med blommor och sång!

Vi var sex vänner – tre familjer – som väntade barn samtidigt. Kasper, Jesper och Jonathan skulle våra barn heta. Från början var det en slump, sedan blev det ett skämt men också ett tecken på gemenskap. Vi väntade barn samtidigt och namnen var ett sätt att knyta banden ännu starkare.

Fast tänk om någon av oss skulle få en flicka, eller kanske tvillingar? Jespa skulle vara ett fint flicknamn tänkte jag. Det tyckte inte min man. Veckorna blev till månader och Elena började kännas mer rätt än Jespa. Internationellt gångbart, men ändå annorlunda här i Sverige.
Varför inte byta de svenska kunganamnen mot ett spanskt? Att både jag och min man gärna semestrar i vid Medelhavet spelade säkert in.

Sommaren var lång och varm. Mannen tillbringade en vecka bland Bohusläns klippor på skrivarkurs. Inte vet jag om det var solnedgångarna eller kobbarna, men en kväll ringde han hem:
– Kan hon inte heta Elea istället?
– Elea, visst men varför?
– För att det är vackert.

Ingen av oss funderade närmare på om namnet betydde något speciellt, eller varifrån det kom. Min svärfar tog strax reda på att Elea under antiken var en stad i Italien som gav namn till en filosofiskola. Eleaterna ansåg att matematiken och dess formella kriterier var det enda sättet att urskilja sanningen.
1-0 till mannen som är civilingenjör. Vår dotter var det första barnet i Sverige som fick Elea som tilltalsnamn med Kristina som andranamn.

Fyra år senare var det dags igen. Den här gången valde vi Ina som flicknamn och Linus för en pojke. Det kändes som om flicknamnet behövde matcha Elea. Att välja ett ovanligt namn till första barnet och sedan ta ett tio i topp till nästa kändes orättvist. Så var det bara några dagar kvar till dagen F:
– Älskling, tycker du inte att Ina känns lite kort och hårt? Vad sägs om Lin med Kristin som andranamn, frågade jag.
– Det blir jättebra, svarar maken.

Många undrar om de heter Helena och Linn, och jag svarar att nej de heter Elea och Lin. Lin som i linblom.
Maken ler i smyg. Lin är de tre sista bokstäverna i Malin.

Text: Malin Juell