Selah

"Sela" uttrycket som står mellan psalmerna i bibeln betyder "benhårt", "stenhårt". Detta enligt messianska judar. Det är alltså ett uttryck för att säga att "så här är det verkligen och det går inte att ändra".

Sela eller selah (hebreiska: ?????? sel?h) är ett uttryck i Gamla Testamentet för vilket etymologin är okänd. Eftersom ordet i stor utsträckning förekommer i hyllningssånger till Gud, framför allt i Psaltaren, har etymologer antagit att ordet var en instruktion till instrumentalisterna att sluta spela så att enbart de sjungande rösterna hörs. I Jobs bok har etymologerna knutit sela till en uppmaning att ?begrunda?, ?värdera? eller ?mäta? ett påstående eller ett budskap. Sela tros även betyda ?hör upp?, ?prisa? [Herren], samt ?alltid? eller ?för evigt?.[1] Sela förekommer även i Första Moseboken, där det dels är ett ortnamn (Edoms huvudstad Sela?) och dels namnet på en av Sems sonsöner. Detta har förmodligen ingenting att göra med ordet sela i Psaltaren, där det förekommer 71 gånger, och i Habackuk, där det förekommer på tre ställen som en anvisning till körledaren.
Vissa gamla översättningar av Tanach till arameiska ? det språk, som började tränga undan hebreiskan under århundradena före Kristi födelse ? var inte exakta, och i Targum har sela fått betydelsen ?alltid? eller ?för evigt?, tolkningar som också fanns i tidiga grekiska översättningar.[2]

Inom islam och arabiska ? ett semitiskt språk som är släkt med hebreiska och arameiska ? betyder det liknande och besläktade ordet salah ?bön?. Det arabiska selah betyder ?förbindelse?, det vill säga den förbindelse man kan antas få med Gud genom daglig bön. Bägge orden kommer från roten sel som betyder ?förbinda? eller ?knyta samman?.