Jona

Jona, ibland Jonas (hebreiska Yona "duva", latin Ionas, arabiska Yunus eller Yunis), Amittais son, var en av Gamla Testamentets profeter. Han nämns i Andra Kungaboken 14:25 som samtida med kung Jerobeam II, kung i Israel under första hälften av 700-talet f.Kr.

Ungefär ett halvt millennium senare är Jona huvudperson i Jonas bok, en uppbyggelig berättelse i samma genre som Esters bok, Judits bok eller Tobit.
På Guds uppdrag skulle Jona predika för befolkningen i staden Nineve, "ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte" (Jona 1:2). Jona, som gärna ville slippa att framföra den gudomliga kritiken i den assyriska huvudstaden, försökte fly till Tarsis (Spanien) med båt istället. På vägen dit hamnar Jona och hans medpassagerare i en svår storm som hotar att sänka skeppet. Jona erkänner för de övriga att han försökt fly från sitt gudomliga uppdrag och kastas på egen begäran i havet, varefter stormen lade sig. Jona själv överlevde enligt berättelsen genom att en stor fisk slukade honom och efter tre dagar kastade upp Jona på land.